igår tog jag och timmen en prommis i världens underbaraste höstväder! timmen var i stort behov utav uppmärksamhet och skulle upp på alla stenar han hittade och visa att han minsann kan snurra åt båda hållen.
vi träffade på massa söta kossor, rim var inte så värst intresserad utan var mer "titta på mig matte, jag kan också äta gräs", tokhund!

jag la timmen ner för att ta lite bilder när det flyger upp en katt från precis ingenstans, och såklart sätter den bokstavligen av rakt emot mitt monster som jag så fint har lagt på vägen.
Jösses, nu kommer mitt monster visa varför han just kallas för monstret var det jag hann tänka. Men vet ni, min fina underbara hund rörde inte en fena. Han tittade lite på kissen när den kutade förbi honom i 180 innan han sen tittade tillbaka på mig med en blick som tycktes säga "får jag resa på mig snart, det här är dötråkigt".
(För att tillägga så var jag ca 15 m bort + att kissemissen var knappt 2 m ifrån honom)

Timmen var ganska trött när vi kom hem och somnade på nya favvoplatsen, jag somnade i soffan..